Om att behöva vänta...



Såhär skrev jag för inte så längesen på min bilddagbok;

Ganska ofta önskar jag att livet skulle vara en film.
Av många anledningar faktiskt.
Men just idag har jag den där olidliga känslan som sätter sig som en huvudvärk och magont.
Den där olidliga känslan av att man inte vet vad som kommer att hända.
Därför önskar jag just idag att jag hade kunnat snabbspola fram i mitt liv.
Bara lite.
För att se vad som händer och se vad jag skulle kunna göra om det inte händer.

För jag måste veta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0