GOING BACK TO THE CORNER WHERE I FIRST SAW YOU.



Idag har det känts som om jag har suttit och åkt i en berg-och-dal-bana.
Verkligen.
Av och på. Och upp och ner. Hit och dit. Tillslut så förstår man ingenting.
Ni vet hur det är, man står i kön och är lite spänd för man tänker att Yes! Det här kommer bli kul. Man sätter sig i vagnen och den börjar rulla, och man åker upp för backen. Då är man spänd och verkligen vill åka!
Två sekunder senare har man 20 fjortisar som skriker en i öronen och man spänner nacken så att hela upplevelsen bara blir obehaglig. Man mår illa och får ont överallt. Men ändå tycker man om det efteråt?

Iallafall, dagen var knasig. Allting var fel. Eller tja, nu och då, vill säga. Fel väder, fel kläder, fel lektioner, fel människor, fel känsla, vaknar på fel sida, fel fel fel. Varför kan inte någonting få lov att vara enkelt?
Bara sådär för ett tag?

Jaja, jag har suttit och kollat på biljetter upp till Stockholm, för nu ska jag fanimej dit. Jag saknar ju Matilda så grymt mycket... Och jag har gått från att typ ogilla Stockholm ganska mycket till att verkligen älska det på senare dar...

Men ja, jag är inte så bra på att vänta. Jag blir rastlös och otålig när man inte vet varken fram eller bak.

Nu blir det bara svammel. Som vanligt.

God natt!
(Som om jag skulle sova nu liksom, hah!)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0